Skyddsängeln i mitt rum <3

Känn lugn och ro , en inre frid ..
Släpp oro , ängslan , hopplöshet och förtvivlan .
Känn lugnet över att han nu har det bättre .
Släpp samvetskval för du har gjort allt .
Känn lugnet i din kropp och börja känna glädje .
Känn glädje över det som varit , vad som hänt och vad ni gjort men känn även glädjen att ni har fått ha varandra.
Känn ingen börda och släpp alla tunga tankar .
Känn din inre frid och börja leva igen <3

Från sorg till glädje ...

Imorgon är det en vecka sen pappa somnade in , tiden bara försvinner.
Nästa fredag ska min familj åka till Spanien , en resa som vi bokade i december månad .
I år ska vi vara borta i 17 dagar vilket känts skönt när vi bokade .
Blir jobbigt att åka och lämna mamma , men Maria och oliver är hemma och kan ta hand om henne :) men det känns ändå .
Känns svårt att byta sorg till glädje , men man kan väl ha både och utan att vara en hemsk människa .
Jag vet att pappa hade sagt : klart ni ska åka , det brukar vi ju göra .
Så .. Jag tar med en sak som han har gjort , och alltid haft i sin byxficka , och på så vis finns han med förutom i tanken .
Pappa var en konstnär och gjorde lampor , lampetter , svampar och ringar helt i sten .
Byggde racerbåtar och körde med .
Idag har vi handlat kläder som vi ska ha på begravningen och ordnat begravningsblommor och handbukett , allt måste vara klart tills vi åker , för när vi kommer hem är begravningen 2 dagar efter :( det finns en mening med allt , ska bara försöka att hitta den och förstå . Tack alla ni som delat min svåra sorg med , sms , brev , blommor , tankar osv .. Ni betyder mycket <3
Kramar till alla er och ta hand om varandra :)

Dagarna bara försvinner ...

3 dagar sen min älskade pappa gick bort , och jag kan fortfarande inte tro på det .
Det känns overkligt att han inte är där när man kommer hem , sittandes i soffan med en whiskey i handen och säger : kommer du och hälsar på ;)
Precis varit och handlat , blev yr och trött och känner mig helt färdig nu .
Om 2 timmar ska Maria och jag till begravningsbyrån för att planera allt .
Planera en begravning för min pappa som inte finns mer , men fattar inte , det kan inte vara hans vi ska planera ...
För han sitter väl där hemma och väntar på mig ... När ska jag vakna upp från denna mardröm ..
Svårt , jobbigt , tufft ...
Att inte få se , prata med , höra hans röst , röra vid han ... Nä han är borta för alltid och kommer inte tillbaka ...

Börja din vandring ...

Slut dina ögon och vandra ,
Vandra dit där havet ligger spegelblankt och solen skiner på ditt ansikte .
Känn luften smeker din kind , börja din vandring , en vandring där du kommer att få det bättre , slippa smärtan och lidande ,för vi ses ju igen ...älskar dig pappa <3

Inget är som väntans tider ...

Sitter hos pappa och sover över i natt med mamma och min syster .
Man bor 6 mil bort alltså 12 mil fram och tillbaka. Vissa dagar kör vi 2 ggr om dagen och ska det jävlas så ska de ... Vägarbete på en lång sträcka mellan Ystad och Malmö , man vill ju bara komma snabbt fram , även när det inte är vägarbete så tycker man att det tar för lång tid , men att ligga i 50 på en väg där man annars kör i 100 stressar en så enormt i detta redan kaotiska tillstånd :(
Klockan 23 ikväll får vi reda på att Malmö festivalen börjar i morgon , ett hinder till , många bilar som blir sönderslagna och dåligt med parkering. .. Min systers dotter på akuten med 40 graders feber .
Ja livet har många prövningar , men varför just nu ??
Vill bara ha lugn och ro och få allt att bli så smidigt så möjligt ..
Väntan känns som en evighet och våra krafter börjar snart ta slut .. Hur mycket orkar vi ??
Men pappa har det värst , så visst orkar vi ...

Min pappa och jag ...

❤❤❤❤❤

Släpp taget ...

Idag har vi träffat kurator och läkare där läkaren sa att hon tror att pappa har max 1 vecka kvar hos oss .
Känns jobbigt men ändå skönt att pappa inte ska behöva ligga som han gör , ett liv som inte är värdigt .
Det är jobbigt att se sin pappa så och med bedjande ögon och ett lidande som man inte kan förklara , men ögonen säger mycket ...
Ibland är han vaken och man får lite kontakt med han ,men oftast sover han , vilket är skönt för han för då vet han inget.
Igår tog jag hans hand och han höll den så hårt , jag la min kind mot han och pussade han , då släpper han min hand och lägger armen om mig och kramar mig , och då kunde jag inte hålla mig längre utan började att gråta med mina tårar som rann ner på hans kind ... Usch så jävla jobbigt :'(
Jag vill bara att han nu ska släppa taget och vandra vidare ...
Så han slipper att ligga så .
Jag älskar dig pappa och det är helt ok <3 pussar och kramar i massor

När får jag komma hem ??

För en 7-8 år sedan fick min far diagnosen hjärntumör. Han blev sedan opererad 1 gång per år i försöket att få bort denna snabbväxande tumör men den kom bara tillbaka. Han hade aldrig riktiga symtom av denna sån tur är. När det inte längre gick att operera mer så fick han strålning och cytostatika men den gick inte att hålla i schack. För några månader sedan fick han reda på att dom ville testa en sista sort cytostatika som han skulle ta hemma. Det fanns inga vetenskapliga bevis för att det hjälpte mot just den tumören som har hade. För det var en ovanlig sort som egentligen inte sätter sig i hjärnan. Klart att han ville prova detta, kunde ju liksom inte göra saken värre...Under cytostatikakuren blev pappa bara sämre, han blev succesivt svagare och svagare i vänster sida av kroppen. I mitt stilla sinne förstod jag ju att kuren inte hjälpte att stanna av tumörväxten utan den fortsatte ju att växa...Någon vecka efter avslutad kur fick vi skicka in honom till onkologen eftersom han inte alls kunde gå längre och mamma var helt slut för hon försökte att sköta honom själv då dom inte ville ha främmande människor till hjälp. MR visade att tumören vuxit och spidit sig till flera ställen i hjärnan. Pappa började tappa närminnet och var stundvis aggiterad. Svårt att förklara allt för en patient som glömmer vad man berättat inom några minuter. Han beskyller sjukvården för att cytostatikakuren gjort honom så här...ja läser man bipacksedeln så hade han ju fått alla symtom som man skulle ha i biverkningar...på sjukhuset sa man till pappa när han skällde ut dom flera gånger dagligen att man inte med säkerhet kunde säga vilket som var vilket men tumören hade ju vuxit och spridit sig.....vad ska man nu som anhörig göra när hemmet inte räcker till för den omvårdnad som han behöver? vi valde hospice i Malmö som är vida omtalat för att vara en bra sista anhalt. Där fick vi reda på att patienterna kan aktiveras på ett helt annat sätt, något som kan stimulera välmåendet varje dag. Så jag lovade (använder aldrig det ordet då jag är rädd för att inte kunna hålla det) min far att där kommer du att få det riktigt bra. Nu har han varit där i 1 vecka och han ligger på ett enkelrum utan gardiner med endast en säng och ett sängbord. Han trivs inte där! Han gråter varje gång vi e där och frågar; när får jag komma hem? vad svarar man? Nä du får ligga här ensam till du dör? Känns som ett svek att jag lovade honom...dom har inte den tiden som var utlovat. Han kommer ur sängen en gång om dagen för en sådan rullstol som han behöver får han dela med en annan patient...detta känns tungt...ja e så ledsen inombords men känner ändå att ja mår bäst av att få jobba. Imorgon och på fredag ska vi dit och då prata med läkaren hur vi ska göra de bäst för pappa. De e svårt att tänka positivt i denna stund...Dela gärna med er av er erfarenhet ang detta.(kopierat detta från min älskade syster då det var så fin skrivit ) älskar henne och är så glad att hon finns för utan henne hade pappa inte levt så många år , hon har gjort otroligt mycket för han <3 <3